Frågor och svar om ateismen

1. Definitionen på ateism

1.1 Vad är ateism?

Ateism är avsaknad av gudstro

1.2 Men är inte det en tro?

Att sakna gudstro är ingen tro. Det är avsaknad av tro, och avsaknad av tro är motsatsen till tro.

1.3 Men jag har en kompis som är ateist som säger att han tror att det inte finns någon gud, är inte det en tro?

Jo det är en tro, men denna tro är en väldigt speciell form av ateism, som ibland kallas stark ateism, positiv ateism eller explicit ateism. Grunddefinitionen av ateism är att sakna gudstro. Din kompis saknar helt enkelt gudstro för att han tror att det inte kan finnas någon gud, men det finns ateister som inte tror på gudar av andra skäl.

1.4 Vilka olika skäl finns det att sakna gudstro?

Det finns ateister som menar att begreppet gud i sig är en självmotsägelse och att det därför inte kan finnas gudar. Andra ateister menar att ordet gud är meningslöst eftersom det finns så många betydelser av det att det inte går att säga vad ordet står för. De flesta ateister saknar antagligen gudstro av den enkla anledningen att de anser att det inte finns några godtagbara argument för att tro att det finns någon gud.

1.5 Enligt min ordbok betyder ateism att man förnekar Guds existens. Är inte det en tro?

För det första är denna definition av ordet ateism inte universell, och för det andra är det inte många ateister som delar den. Det rimliga är väl att låta ateister själva definiera vad de är? Dessutom är grundbetydelsen av ordet "förneka" att man hävdar avsaknad av sanning i ett påstående. Det är inte nödvändigtvis detsamma som att tro att motsatsen är sann. Det enda som behövs för att sakna tro på något är att man anser att det inte finns några giltiga skäl att tro på det.

1.6 Men om ateister inte kan bevisa att det inte finns någon gud är det väl lika rimligt att tro att det finns en gud som att det inte finns någon?

Bevisbördan ligger alltid på den som kommer med ett påstående. Ateismen är därför den giltiga ståndpunkten om inte teisten kan komma med giltiga godtagbara argument för att det finns en gud.

2. Ateism och agnosticism

2.1 Är inte er definition av ateism samma sak som agnosticism, dvs att man varken tror eller inte tror att det finns en gud?

Agnosticism är ett ord med flera olika betydelser. När TH Huxley myntade uttrycket 1888 menade han inte att man varken tror eller inte tror att det finns en gud. Huxley saknade själv gudstro, och agnosticism var enligt honom ingen troslära utan en metod som innebär att man inte hävdar sig veta det man inte vet, och att kunskap om tillvarons yttersta grunder inte gick att få vetskap om.

De flesta ordböcker definierar agnosticismen enligt detta sista, att agnosticism betyder att man förnekar att kunskap om tillvarons yttersta grunder är möjlig, men många som själva kallar sig agnostiker lägger in andra betydelser i ordet.

2.2 Vilka olika betydelser finns det av ordet agnosticism?

Det finns minst följande betydelser

Att jag som person inte vet om det finns en gud eller inte.
Att ingen människa i hela världen vet om det finns en gud eller inte.
Att det aldrig går att veta om det finns en gud eller inte.
Att jag som person inte har vetskap om tillvarons yttersta grunder.
Att ingen människa i hela världen har vetskap om tillvarons yttersta grunder.
Att kunskap om tillvarons yttersta grunder är omöjlig att någonsin få.
Att man varken tror eller inte tror att det finns en Gud.

Som ateist kan man instämma i samtliga ovanstående påståenden utom det sista och därför är det vanligt att ateister också säger att de är agnostiker. Många ateister menar att den sista hållningen är omöjlig, eftersom man antingen har eller inte har en gudstro. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

2.3 Men om man inte kan veta om det finns en gud eller inte är väl teismen lika rimlig som ateismen?

Det är skillnad mellan att tro och att veta. Agnosticismen är enligt de flesta definitioner en kunskapsteoretisk hållning och utesluter varken att man tror eller inte tror på gud. Många kristna menar ju också att kunskap om gud är omöjlig eftersom Gud övergår det mänskliga förståndet.

Dessutom kvarstår att bevisbördan ligger på den som kommer med ett påstådende. En tro blir inte mer rimlig bara för att inte motsatsen kan bevisas definitivt. Att man inte kan veta något om Gud innebär inte att det är troligt att den finns. Många ateister menar tvärtom att om det är så att man inte kan veta något om Gud finns det ingen rationell grund att tro att det finns någon.

3. Hur många ateister finns det egentligen?

Frågan är inte helt enkel att besvara. De flesta studier över antalet ateister utgår från religiös tro och andelen ateister får man genom att räkna de personer som svarat "ingen av dessa" eller liknande. Den mest tillförlitliga källan med siffror över människors tro är troligen Adherents, som slagit samman resultaten av tusentals olika studier. Ett problem med Adherents siffror är att ateister som sociologiskt tillhör en viss religion räknas till den religionen istället för till gruppen ateister/sekularister. Sannolikt skulle alltså andelen ateister i världen ha en högre siffra om man även räknade in personer som tillhör t.ex den judiska eller den kristna religionen men inte tror på någon gud. Många av studierna som ingår i Adherents undersökning är dessutom gamla, vissa överdriver den egna religionens roll och olika studier visar därför föga förvånande väldigt motstridiga resultat.

3.1 Hur många ateister finns det i Sverige?

Sifo gjorde på uppdrag av Nya Dagen undersökningar om Svenska Folkets livsåskådning 1999 och 2000 genom telefonintervjuer av 1000 personer vid vardera tillfället. Dessa undersökningar visar lite olika siffror, men ca 20-30% svarade "Nej, inget av dessa" på frågan om vilket alternativ som stämde in på deras livsåskådning, ungefär lika många som svarade att de trodde på Gud och/eller att Gud uppenbarats genom Jesus eller Muhammed.

Andra studier visar att andelen icke-troende i Sverige är någonstans mellan 40% och 70%, beroende på hur frågorna ställts. Enligt en undersökning som publicerades i Metro 8/12 2000, där siffrorna var hämtade från boken (Sverigeräkningen 2000, Tro Samfund och Samhälle, Gustafsson, Göran, Libris Förlag 2000) var det ca 45% av svenskarna som trodde på en högre makt och alltså över hälften som inte gjorde det.

I ett temanummer om minskad religiositet i Europa i Newsweek (Juli 1999) anges att mindre än häften av svenskarna är troende.

Enligt de uppgifter som Adherents har är andelen icketroende ca 35% i Sverige, men de studier som finns verkar skilja sig ganska ordentligt i resultat så siffran är inte speciellt tillförlitlig.

3.1.1 Hur ser fördelningen av ateister ut i Sverige?

Enligt ovan nämnda Sifo-undersökningar är det som är minst troende är unga och medelålders män. Arbetare och privata tjänstemän är mindre troende än övriga yrkeskategorier, SACO-medlemmar mer ateistiska än medlemmar i övriga fackförbund (LO och TCO), samt andelen icke-troende större i norra Sverige än södra. Bland partisympatisörerna är miljöpartister, socialdemokrater och vänsterpartister mindre troende än de borgerliga väljarna. Bland de borgerliga partierna var Moderaterna det parti som hade minst andel troende sympatisörer. Det finns ingen större skillnad mellan grupper med olika utbildning.

3.2 Hur många ateister finns det i världen?

Även här skiljer sig resultatet mellan olika studier. Enligt Adherents är den sekulära gruppen den fjärde största med ca 14% av världens befolkning. De länder med största andelen ateister var år 1991 enligt Adherents: Östtyskland (88.20%) Slovenien (29.80%) Ryssland (27.30%) Israel (25.60%) Holland (24.10%) Ungern (23.30%) Norge (14.90%) Storbritannien (14.00%) Västtyskland (12.10%) Nya Zeeland (11.50%).

Enligt Microsoft Encarta finns det drygt 200 miljoner uttalade ateister i världen och nära 900 miljoner icke-religiösa. Slår man ihop de grupperna får man att över 20% av världens befolkning inte tror på någon gud. Denna grupp är större än andelen muslimer i världen. Bara gruppen kristna människor är större, men beräkningar visar att om ett antal år är islam världens största religion på grund av att det föds fler muslimer än människor med annan livsåskådning.

Enligt undersökningen som publicerades i Metro är andelen icke-troende ca. 40% i de flesta länderna i Västeuropa. Det resultatet konfirmerades även av en artikel i Times Magazine år 2000. Enligt Metro-artikeln var andelen icke-troende störst i följande länder, högsta siffran först: Danmark, Sverige, Belgien, Norge, Nederländerna, Spanien, Frankrike, Estland, Österrike, Tyskland, Israel, Storbritannien, Finland och Ungern.

4. Hur kan man ha en etik och moral om det inte finns någon gud?

Många gudstroende förstår inte hur det är möjligt att ha någon etik eller moral om man inte tror på någon gud. Oftast utgår man från sin tro som säger att rätt och fel existerar på grund av deras gud, så om denna gud inte fanns skulle det inte kunna finnas någon etik och moral. Bland ateister finns det flera förhållningssätt till denna fråga - man kan anse att det som är rätt eller fel är så självklart att det inte behöver någon filosofisk motivering, man kan mena att rätt och fel är något subjektivt som inte behöver någon objektiv grund, eller man kan tro att moralen är objektiv av någon annan orsak än att det finns en gud. Närbesläktad med tron att moralen är subjektiv är tron att den är relativ, dvs att vad som är rätt eller fel varierar från en tid till en annan och mellan olika kulturer.

Att grunda sin moraliska övertygelse på en lögn är ingen bra start. Eftersom ateister inte tror att det finns någon gud vore det en stor livslögn att som ateist grunda sin moral med utgångspunkten att det finns en gud.

4.1 Men är inte Gud nödvändig för moralen?

Någon gud är inte nödvändig för moralen. Dels går det bra att vara ateist och en moralisk människa vilket bevisas av att det lever och har levt många moraliska ateister, och dels kan faktiskt inte en gud vara källan till etik och moral.

4.2 Varför kan inte Gud vara källan till etik och moral?

I en av Platons dialoger, Eutyfron, ställer Sokrates frågan om det goda kommer från gudarna eller om gudarna väljer det goda för att det är gott. Om det goda kommer från gudarna är det bara ett annat sätt att säga att allt som gudarna bestämmer är gott, och om gudarna väljer det goda för att det är gott så är ju inte gudarna moralens källa. I så fall är det goda gott vare sig gudarna vill det eller inte, resonerar Sokrates. I det förra fallet är alltså moralen helt godtycklig och vilka grymheter som helst kan vara goda om gudarna bestämmer det, och i det senare fallet är det något annat än gudarna som gör att det goda är gott och det onda ont. Att säga att Gud ÄR det goda löser inte Eutyfrons dilemma, för då blir istället frågan om det goda bara är gudens natur, oavsett hur han är, eller om gud är god för att han har de egenskaper som är goda. Hur man än vrider och vänder på steken finns det inget sätt att komma ifrån dilemmat.

En annan anledning till att moralen inte kan komma från en gud är att om det inte fanns någon förpliktelse att följa guds påbud så skulle det inte vara en förpliktelse att det är en förpliktelse att följa guds påbud. Det innebär att för att det ska finnas en förpliktelse att följa guds påbud måste den förpliktelsen finnas oberoende av gudens existens, för om den kommer från guden har vi ingen förpliktelse att följa den. Det är ett cirkelresonemang att hävda att vi är förpliktade att följa gud för att gud förpliktar oss att göra det.

Etik och moral handlar också om val. Vi kan inte tala om moral om vi inte ställs inför en situation där vi har flera val som vi måste välja mellan. En människa som gör det enda som han eller hon kan göra agerar varken moraliskt eller omoraliskt. Likaså en människa som gör dåliga val för att den inte är medveten om sina möjligheter eller konsekvenserna av sina handlingar. Att överlåta sina val på en gud kan kännas tryggt, men dels är det inte nödvändigt för att vara moralisk, och dels är även detta ett val. Dessutom uppstår problemet i det fallet att man inte kan veta vad Gud vill att man ska göra. Uppenbarelser är ingen bra utgångspunkt, eftersom man kan missta sig på sina uppenbarelser, och hur vet man att det inte är en ond demon som ger en uppenbarelserna ifråga? Heliga skrifter finns det många konkurrerande, men hur vet man vilken skrift som är den rätta och hur vet man att det som står i den kommer från Gud och inte från en ond demon? Att säga att man får känna efter i sitt hjärta vilka order som kommer från Gud är inte mycket till argument, eftersom också ateister känner efter i sina hjärtan när det gör moraliska val. Vårt moraliska ansvar kan inte överlåtas - inte ens på gudarna!

4.3 Gud är så mycket visare än oss människor. Därför vet Han bäst!

Det må vara en vanlig föreställning hos teister, men det är inget problem för en ateist som inte tror på existensen av gudar. Så länge inte gudarna finns spelar det ingen roll hur smarta de är. En ateist kan ändå använda sin egen intelligens för att avgöra vad som är rätt eller fel. Frågan är vilken IQ en teist menar att man måste ha för att kunna avgöra i en given situation vilket val som är det rätta. Måste man ha oändligt hög IQ, eller räcker det att vara normalbegåvad?

Liksom ovan gäller också problemet att avgöra vad den visa guden vill att vi ska göra. Vi kan inte veta vad en gud vill att vi ska göra om vi inte har fått någon form av uppenbarelse eller litar på andra människors uppenbarelse eller auktoritet. Det medför att man lätt faller offer för manipulativa personer som vill att vi ska bete oss på ett sätt som gynnar dem, och i slutändan är det ändå vårt eget personliga ansvar vilka val vi gör. Om man begår grymma handlingar för att man tror att Gud vill det så är det fortfarande ens eget ansvar att man väljer att utföra de grymheter som ens gud har beordrat. Om man väljer en gud som beordrar handlingar som går emot det egna samvetet är man själv ansvarig för valet att följa denna gud istället för sitt eget samvete. För en ateist duger samvetet gott för att avgöra vad som är rätt eller fel.

4.4 Men om inte gud finns, är inte allting tillåtet då?

Det finns ett skämt som säger att den som tror att allting är tillåtet om det inte finns en gud aldrig har försökt parkera i centrala London en lördagseftermiddag. Oftast beror missuppfattningen att allt är tillåtet om det inte finns någon gud på föreställningen att hot om straff för onda handlingar och gudomliga belöningar för goda handlingar är nödvändiga för att vi ska kunna bete oss moraliskt. Det finns flera brister i det resonemanget. För det första finns det andra straff och belöningar än de gudomliga. Den som mördar en annan människa i ett laglöst samhälle kan räkna med hämnd från vederbörandes familj och det finns faktiskt även etiska system utan gudar som bygger på uppfattningen att om man gör goda handlingar så gynnas man av det i slutändan för att man vinner omgivningens respekt och välvilja. För det andra vänder sig många ateister - och teister - mot sådana moraluppfattningar och anser att om man gör gott bara för att det gynnar en själv, vare sig om det är för att vinna omgivningens respekt eller för att belönas av en gud, så är det inte en moralsk handling man utför, utan en självisk och kanske omoralisk handling. Många människor tycker att det är skenheligt att ställa sig in hos andra, och att moral handlar om att göra uppoffringar snarare än att agera på ett sätt som gynnar en själv. Det finns olika åsikter om detta bland olika ateister, men i vilket fall som helst är det en missuppfattning att allt är tillåtet om det inte finns någon gud.

Författare

Sidan är skriven av Fredrik Bendz

Tillbaks till startsidan

Sidan skapades Thursday, September 11, 2003
Sidan uppdaterades senast Friday, August 12, 2005

Kontakta ateism.se