Gud och logik
Innehåll
Inledning
Frågan om Guds vara och icke vara har gäckat människan i tusentals år och gör det än idag. Det är en högst väsentlig fråga, som influerat det västerländska samhället vi lever i på många plan. I denna artikel sammanställer jag tankar och granskar hur väl konceptet 'Gud' står sig i en logisk granskning. Jag behandlar här den kristna tolkningen av "Gud". Med ett gement "g" menas gud som allmänt koncept som kan appliceras på övriga religioner och med ett versalt "G" åsyftas det kristna konceptet på "Gud" i synnerhet.
Till att börja med så kan vi försöka definiera begreppet "gud". En "gud" måste vara övernaturlig, han kan inte vara limiterad av våra fysiska lagar: han existerar utanför vårt fysiska universum - han står "över" naturen. Gud är även "transcendent", han är utomsinnlig och kan inte uppfattas med vår intellektuella uppfattningsförmåga. Han är ovetbar. Han är mystisk och hans vägar är outgrundliga. En "gud" är en existens som finns bortom vårt fysiska universum och är ovetbar, för att ge en kort sammanfattning. Man kan kritisera detta på två sätt. Metafysiskt (Kritisera tanken bakom en existens som är övernaturlig), och epistemologiskt (Kritisera tanken bakom en ovetbar Gud)
Guds natur
Gud är övernaturlig, men vad är "naturlig" till att börja med? "Naturlig" är något som innefattas i de "naturliga lagarna". Regelbundenheten och gränserna i naturen tillhör det. Under vanliga omständigheter blir ett frö till ett träd, det blir inte helt plötsligt till en människa eller en snöboll. Karaktärsdrag hos saker ger vad den saken kan och inte kan göra. Regelbundenhet och gränser är vad våra naturliga lagar handlar om. Det är genom detta vi behandlar vetenskap och hur vi uppfattar världen. Det är detta som Gud står "över". Ett problem dyker då upp: Om Gud är övernaturlig kan man inte delge honom attribut och karaktärsdrag, för detta skulle gränssätta honom till en fysikalisk värld och skulle då motstrida själva definitionen av en 'gud'.
Vi kan då inte ge 'Gud' en direkt natur, och det motstrider själva begreppet "existens" från början. De flesta troende teister svarar då att "Ja, Gud är ovetbar, bortom vår förståelse och hans vägar är outgrundliga". Jag och ateismen anser här att begreppet gud är bristfälligt från början, men troende teister kan vidare hävda att detta är ett bevis på "Gud är bortom vårt förstånd". Så vi måste gå vidare för att leta svar. Vi får överge metafysiken och övergå till den andrapunkten: Epistemologin.
En filosof vid namn Ludwig Feuerbach resonerade så här:
"To deny all the qualities of a being is equivalent to denying the being itself. A being without qualities is one which cannot become an object of the mind, and such a being is virtually non-existent."
Här får agnostikerna (som anser att Gud är helt och hållet ovetbar) en dödsstöt, och tvingar även teisterna att medge att Gud inte är helt ovetbar, utan på något sätt kan definieras. För hur kan vi hävda att någonting existerar när den är helt ovetbar? Det är kontradiktoriskt.
Vad har då Gud för attribut? Hur definieras Gud? Enligt "National Catholic Almanac" så är Gud: "Allvetande, allsmäktig, evig, odödlig, obegriplig, obeskrivlig, oändlig, osynlig, rättvis, kärleksfull, tålmodig, perfekt, sann." Intressant hur man kan delge honom "obegriplig" och samtidigt delge honom ett flertal andra attribut.
Kristendomen försöker i alla fall delge attribut så att vi kan förstå Gud, och på så vis fly den irrationella agnosticismen. Men hur bra lyckades den? Vad kan man egentligen säga om Gud, är det inte att gränssätta honom när man ger honom attribut som jag skrev ovan? Kan man verkligen kombinera en övernaturlig Gud och delge honom attribut? En "lösning" var att ge Gud "obegränsade attribut". Exempelvis: Allvetande, allsmäktig etc. Men "obegränsat attribut" är en ren självmotsägelse från början. Att specificera attribut är att ge fastställda kvaliteter, och man kan inte bortskilja gränser ur detta.
Det är detta som är den centrala självmotsägelsen hos den kristna Guden.
Undersöker vi noggrannare dessa attribut så kan vi se att det är futila försök att ge Gud attribut. Hävdar jag och andra ateister att begreppet allsmäktighet är absurt och påvisar att Gud inte är oändligt god genom att peka på all ondska som finns, retirerar teisten att hävda att "Gud är ovetbar och hans väg outgrundlig". Enda utvägen är agnosticism för teisten, och den är helt irrationell.
Via negativa
Vad är då utvägen? Ett försök har gjorts i och med en metod som kallas "Via negativa", den negativa vägen. Genom att ge Gud negationer till attribut och visa vad Gud INTE är. Försvaret till denna metod är "Vi kan inte veta vad Gud är, men vi kan veta vad Gud INTE är". Till exempel attributet oändlig är egentligen "inte ändlig", osynlig är "inte synlig", allsmäktig är "makt utan gräns". Men vad är då Gud för skillnad mot ingen existens överhuvud taget? Gud är inte synlig, det är inte heller något som inte existerar. Gud är inte ändlig, det är inte heller något som inte existerar. Gud är då inte mer än en något som inte existerar.
En icke-existens.
Samtidigt måste man veta något attribut om Gud för att hävda att han inte har något. Man måste veta något om Gud, annars blir även "via negativa" ren agnosticism.
Om man beskriver hur människan uppfattar verkligheten och negerar det, så får man de negativa attributen applicerat på Gud. När vi uppfattar verkligheten uppfattar vi ändliga, begränsade existenser, men Gud är oändlig och obegränsad. Vi uppfattar en föränderlig värld, men Gud är oföränderlig. Vi uppfattar ett vetbart och naturligt universum, men Gud är ovetbar och onaturlig.
Gud är helt enkelt den totala motsatsen till hur vi uppfattar verkligheten!
Allsmäktighet
Vad gäller för Guds krafter? Gud anses vara allsmäktig, alltså makt utan gräns, som är en egenskap som både är positiv (makt) och negativ (utan gräns), som därför blir sårbar ur två vinklar. Vad är då allsmäktighet? Kan Gud skapa en fyrkantig cirkel? En fyrkantig cirkel är en logisk omöjlighet, och således är en varelse som kan skapa en sådan kreation en logisk omöjlighet. Kristna teologer brukar då säga att Gud kan göra allt som är logiskt möjligt. Såsom en konstnär inte kan måla en fyrkantig cirkel, så kan inte Gud. Däremot såsom en konstnär kan teckna omvandlandet av en hund som föder en giraff, kan Gud göra likadant. Kort sagt: Kan vi tänka och fantisera det, kan Gud göra det. Men kan en hund som föder en giraff verkligen kallas "logisk möjlighet"? En naturig existens, såsom en hund, har vissa karaktärsdrag i sin naturliga existens. Karaktärsdrag som begränsar dess handlingar och definierar just ordet "hund". Så att en hund, sina karaktärsdrag och begränsningar till trots skulle handla i oenighet med den (föda en giraff), är absurt och helt enkelt en logisk kontradiktion. Kausalitet (teorin om orsak och verkan) skulle mista sitt begrepp vi skulle helt enkelt leva i en värld där allt möjligt kan hända utan någon som helst anledning. Rationalitet och förnuft är som bortblåst.
Gud kan göra vad han vill av egen "vilja" utan några medel för att åtkomma sina mål. Människan behöver medel för att nå sina mål, inte Gud, för det är något som är förbehållet begränsade existenser. Gud kan inte ha någon "mening", för det implicerar att Gud skulle ha något ouppfyllt mål eller en ouppfylld önskan, och detta är något som inte kan appliceras på en allsmäktig gud. Gud behöver inga "medel eller orsak" för att en hund skulle föda en giraff. Det är något som bara händer - vill Gud, så sker det.
Gud är alltså en ovetbar existens, gör saker på ett ovetbart sätt genom ovetbara icke-processer. Agnosticismen verkar nära till hands ännu en gång.
Allvetande
Gud anses även vara allvetande: han vet allt om det förflutna, nuet och framtiden - kunskap utan gräns. Ett direkt problem som uppkommer är det som vi kallar "Fri vilja", som är inkompatibelt med en allvetande Gud. Gud vet våra handlingar i förväg, allt är predestinerat och människan är oförmögen att ändra det. Om det är predestinerat, hur kan vi då belönas med frälsning då ens handlingar egentligen var utstakade ända sedan begynnelsen och Gud visste vilka som skulle nå himlen och vilka han skulle fördöma till misär i helvetet? Gud skulle inte skapa människor som godtyckligt skulle vara "onda" och vissa "goda".
Allvetande är också kontradiktoriskt med allsmäktighet. Om Gud vet framtiden, är han då förmögen att ändra det? Kan han ändra framtiden, är han inte allvetande.
Kunskap hos Gud kan inte vara samma sak som kunskap hos människan. För att veta något, krävs ett medvetande, och detta kräver en levande organism. Har Gud kunskap enligt våra premisser är Gud en medveten levande organism. Levande? Detta begrepp har ingen relevans i en övernaturlig, icke-materiell gud och han är ej heller en biologisk organism. Teister anser att Gud alltid haft oändlig kunskap. Gud har inte införskaffat kunskap med tiden, han har aldrig behövt verifiera den mot verkligheten - han har alltid haft den. Den bryter helt och hållet mot vårt koncept av kunskap. Gud har inte en kunskap som är lik vår, fast oerhört mycket rikare - utan helt och hållet en annan sak som är odefinierbar och ovetbar.
Ännu ett ovetbart attribut till en ovetbar existens.
Godhet
Nå, vad gäller då för Guds påstådda godhet? Detta attribut är det som är under mest kritik av den allmänna massan och kräver inga större djupdykningar inom den filosofiska världen för att ha åsikter om. Gud anses vara moralisk perfektion manifesterad. Detta har lämnat den sårbar för kritik sedan urminnes tider. Gud står även i strid med sin egen definition i Gamla Testamentet där otal förskräckligheter begåtts under ansvar av Gud. Slaveri, mänskliga offringar, dödsstraff , mord, rena massakreringar och tortyr är bara några exempel på vidrigheter som är Guds handlingar (läs Leviticus, Exodus m.m.) Exempelvis när Jehova själv skickar två björnar för att slakta fyrtiotvå barn för att ha retat profeten Elisha? Är det Gud vi ser i detta, och inte en demon? Helvetet är ett domän härskad av djävulen själv, och Jesus hotar vid flertal tillfällen icke-troende att de skulle göra djävulen evigt sällskap i helvetet. Hur går skapelsen av helvetet hand i hand med en oändligt god Gud? Vad får Gud för stimulans av detta? Skadeglädje i sin mest sublima form? Gud besitter allvetande vilket gör att han vet från början vilka individer som han får fördöma till helvetet. Av denna anledning har många teister övergett konceptet "helvetet".
Gud är oändligt god, så utav det kan vi dra slutsatsen att Gud ej begår onda handlingar - alla hans handlingar är av godo. "Gott" är en egen standard, och inte något som, per automat, är Guds vilja. Bara för att Gud är ansvarig för den kan den inte definieras som "god". Om så vore, så är det absurt att tala om Guds moraliska värde. "Moralitet" kan endast appliceras när det finns ett moralisk och ett omoraliskt val, när det finns ett val. Gud måste ha ett val att vara god eller ond, det skulle annars förstöra hela konceptet moralitet. Gud skulle i så fall vara amoral.
En oändligt god Gud ska således kunna välja gott eller ont, men alltid välja det goda. Varför finns det då ondska och lidelse överhuvudtaget i denna värld? Varför finns det naturkatastrofer och fatala sjukdomar som dödar miljontals människor när Gud, som är oändligt god, slutligt ansvarig? Nå, Gud måste veta att det finns ondska i världen, annars är han inte allvetande. Om Gud vet om det, men är oförmögen att göra något åt det, då är han inte allsmäktig. Om Gud vet om det, är förmögen att göra något åt det, men gör trots det inget åt det, då är han inte oändligt god. I och med att människan medger att Gud är "god", så medger människan att vi kan särskilja onda och goda handlingar, för hur skulle vi annars kunna ge Gud detta attribut utan att det blir ett tomt ord och rent nonsens? Detta är viktigt att poängtera i denna diskussion.
Ett vanligt motargument från kristna är att hävda att det inte existerar "ondska", utan helt enkelt en negation av godhet - frånvaro av godhet. (Dödlig sjukdom är alltså "frånvaro av hälsa") Detta är emellertid så orimligt så fåtal kristna som seriöst tänkt igenom detta bryr sig ens om att försvara detta argument. Om ondska är ingenting, vad är då all uppståndelse om synd? Ingenting? Detta implicerar att vår uppfattning om moral om omoral från början är bristfällig, och är således självmord för detta argument.
Ett annat vanligt argument är att vi besitter s.k. Fri vilja - att ondska är ren konsekvens av våra egna handlingar och att Gud således inte har något ansvar för detta. Vi fick uppfattning av rätt och fel, gott och ont, och har själva valet i våra händer att göra det som vi själva vill. Detta verkar ju initialt som en plausibel lösning, men det är långt ifrån att lösa fallet med ondska. Gud gav oss valet att göra gott eller ont, i hopp om att vi skulle göra det rätta. Den gudomliga allsmäktigheten vet dock inga gränser, vilket medför en konflikt då världen ser ut som Gud ville att den skulle göra, annars hade han utan problem ändrat på detta faktum, vår fri vilja till trots. Gud är, som sagt tidigare, allvetande och visste vad som komma skulle. Detta medför att världen ser ut som Gud ville det, samtidigt som Gud ville att flertal människor skulle svika honom och fördömas till helvetet! Vi har ingen anledning att tro annat. Även om omoraliska, onda, människor begår onda gärningar, så kan dygdiga, moraliska och oskyldiga människor drabbas utav dessa illgärningar. Vi begär skydd av regeringar och polis för att skydda oss mot orättvisa, men vi ifrågasätter inte Gud när han låter detta hända när han har makten att göra något åt det? Jag anser det förbryllande hur vi kan anse denna existens för "god". Nå, kristna kanske anser att Gud kommer straffa de omoraliska, onda människorna för deras handlingar i och med deras färd till helvetet, och belönar det oskyldiga, dygdiga människorna i och med himlen, men detta förklarar inte varför det finns orättvisa och lidelse från första början. Det måste således finnas oskyldiga offer för att Gud helt enkelt vill ha oskyldiga offer, annars skulle de inte existera.
Så, vad gäller då för naturkatastrofer, där människan inte är ansvarig? Här försvarar kristna med att svara att det är för en större anledning, för vårt eget bästa av någon outgrundlig anledning. Detta vilar på premissen att vi inte kan förstå Gud och kan således förkastas till irrationalismen hos agnosticismen. Om man hävdar att vi inte kan kalla dessa händelser för ondska, så leder det till att vi inte kan särskilja onda och goda gärningar, och hur kan vi då anse att Gud är "god"?
Sammanfattning
Jag har nu behandlat konceptet "Gud" ur nästan alla vitala perspektiv, och har i och med detta kommit fram till att en tro på Gud är helt irrationell. Skrapar du på ytan av en teist, hittar du nämligen en agnostiker därunder. Titeln teist medför endast ett skenbart skydd mot irrationalism, vilket tydligt misslyckas. Jag har inte behandlat begreppet "tro" här, men det blir vid ett senare tillfälle.
Författare
Sidan är skriven av Kenny Skagerlund
Copyright © författaren och ateism.se
Sidan skapades Friday, June 10, 2005
Sidan uppdaterades senast Friday, June 10, 2005
